Färdig!

Ja, färdig med redigeringen i alla fall. Det känns oändligt skönt men också lika skrämmande. Tidigare har tanken på att skicka manus till förlag varit en utomordentlig morot, men då det nu hägrar kommer stråk av tvivel. Jag tror på mitt manus, absolut, men gör någon annan det? Hur många refuseringar kan jag ta på en gång; hur många förlag kan jag skicka iväg till direkt?

Nu börjar allvaret. (Soundtrack: Eye of the Tiger – Survivor)

Tillbaka igen

Nästan exakt fyra månader, och några lärdomar, senare får bloggen uppdatering igen. Ja, det där med att tvångsmässigt skriva en gång om dagen tog ju ut sin rätt till slut och jag, varande det lata as jag är, gick in i en imaginär vägg vad gäller skrivande. Det har, pinsamt nog, varit stiltje på den punkten sedan i november, men inte nu mer. Idag tar jag mig i kragen, för innan året är slut skall jag ha en bok färdig för utgivning!

Ja, jag blir såhär när jag väl bestämmer mig.

Nu har jag bestämt mig både för att ta tag i boken/böckerna och att viktväkta mig ner till någonting jag är bekväm med. Nu skall pennan vässas och första boken finslipas ordentligt. Snart bär det av till Slöinge!

Vänskapsarmband

Det är det nya nu; vänskapsarmband med hemmagjord kumihimoplatta. Här skall pysslas!

Nyårslöfte i förtid

Det är lika bra att säga det nu; jag har två nyårslöften till nästa år. Det primära är att gå ner i vikt, jag ger nästa år trettio kilo, och det andra är att få boken utgiven. Det finns inga ursäkter kvar nu!

Gamla klassiker och nya bekantskaper

Idag såg jag, mor, far och kära faster Moln över Hellesta, en svensk klassisk thriller när allt är som bäst. Efter detta var det premiär för Fjällbackamorden och jag slits mellan besvikelse och förtjusning. Besvikelse för att det inte alls bygger på böckerna och för att de tagit bort min favoritkaraktär (som var enda anledningen, tycker jag, att bara stjäla karaktärerna och göra lösryckta avsnitt med dem) och förtjusning för att det är en svensk version av Morden i Midsomer. Och det är en serie jag tycker om. Ack, vilket dilemma!

Släkten är bäst

Det är en sådan insikt man får när man inte träffat sin familj på länge. De är bra fina, folket jag delar gener med.

God jul!

Så mycket mer finns inte att säga. God jul, alla!