En bokidé blir till

När en bokmamma träffar en bokpappa så kan ibland tycka uppstå. Om detta sker kan bokmamman och bokpappan kila bakom ett skynke i några minuter och nio månader senare… Nej. Det vore alldeles för enkelt.

Jag tänkte vara förutseende i år och faktiskt skriva min synopsis i god tid så att jag sedan kan segla på min räkmacka hela vägen till november. Men för att skriva en synopsis behövs för det första en idé, och hur ofta etablerade författare än säger att idéerna ”bara kommer” så kan jag tala om att så är det minsann inte alls. En idé föds, om än inte av en bokmamma, och den föds alltid ur en annan tanke. Tror ni mig inte? Då utmanar jag er på en omgång antiassociation. Rabbla ord, vilka som helst. Den enda regeln är att de inte får ha någonting med varandra att göra. Säger du Blå får du inte säga en annan färg, eller något som är blått.

Så hur kan man skaffa sig idéer? Det är på intet sätt så att man måste sitta och krysta fram tankar. Liksom det finns en antiassociationslek, så finns det även associationslekar. Det går ut på precis samma sak med den lilla detaljen att reglerna är de totalt motsatta. Är du inte vidare sugen på leka, personligen vill jag helst inte gör det helt själv, så går det alltid att ge sig ut i världen och ta bilder (nu kan ju frågan komma upp om huruvida fotografier tagna på måfå inte är icke-associerade idéer men… allvarligt… inte nu. Vi skulle kunna diskutera dumheter i evigheter. Jag gör det ibland. Jag kan sitta och argumentera hett för absolut ingenting när jag är på det humöret. Men inte nu. Jag säger att det är såhär, så vi låtsas det nu, okej? Bra!). Jag har inte bara en iPod, en MacBook och en iPad (jag har en stationär PC som väger upp det här, rest at ease!) utan även en iPhone, utmärkt för att ta bilder med och ladda ner bildmodifierande appar.

Häromdagen stod jag och väntade på bussen och tänkte passa på att testa en av sagda appar, Instagram om ni är nyfikna. En bild på en helt vanlig, isig trottoarkant blev med ens fruktansvärt obehaglig, men gav också en uppsjö tankar och idéer.

Vad har egentligen hänt här? Är det blod eller någonting helt annat som täcker de vita kantstenarna? Vems? Varför? Hur?

Allting behöver ju inte vara våldsamt, men det krävs någon form av aktion, eller orsak till effekten, på bilden.

Ett ensamt tefat i en backe med mer is än snö. Vems är tefatet? Var är ägaren? Var det en liten flicka eller pojke? Eller kanske ett syskonpar? Varför är de inte kvar?

Som ni ser finns idéerna överallt och från och med nu är avsaknad av upplägg inte en legitim anledning att inte skriva. Jag blev lite sugen själv faktiskt.

Nu, min kära vänner och underbara bloggläsare, skall jag avsluta detta horribelt långa inlägg (vore det inte för bilderna skulle jag ha slutat läsa för länge sedan) och lämna er åt era nya skrivprojekt. Eller vad ni gör om dagarna. Ja, vad gör ni? Själv jobbar jag i bokhandel. Eller skriver. Eller säger att jag skall skriva men gör det inte, ty så länge jag låter bli kan jag inte misslyckas.

Igår såg jag Tinker, Tailor, Soldier, Spy igen… Ja, ni vet den med Benedict Cumberbatch och… Som sagt, ni vet.

Annonser

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. N.
    Feb 20, 2012 @ 21:13:53

    Fantastiskt inlägg.
    Jag får också ofta idéer från saker jag ser/hör/osv och sedan spinner de liksom ut sig.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: