Manuspitch

Detta inlägg skrivs med en vag aning till magknip. Det är idag den sker, Manuspitchen med stort M. Efter att återigen ha läst instruktionerna insåg jag till min lättnad att jag inte behöver ha med mig manuset (vilket är bra eftersom det enligt rykten inte finns mycket toner kvar till skrivaren här hemma). Då måste jag alltså bara sälja min fantastiska bokidé! Och den är fantastisk (idag är jag på ”full tilltro till mina böcker”-humöret), men med mig är det värre.

”Vad är fel?” hör jag er fråga. ”Är en förkylning på ingående? Har du inte ätit ordentligt?” Svaret är att jag är nervös. Fruktansvärt nervös. Behöver jag vara det? Nej, troligtvis inte. Jag vet att den jag kommer att tala med är trevlig, vis av erfarenhet som jag är. Och jag vet att det bara rör sig om ett samtal på fem minuter, ett samtal som kommer att ha känts kort då jag väl går därifrån. Men just nu, just i detta ögonblick, känns det gigantiskt. Det här är min chans, kanske den största jag fått hittills.

Tyvärr är det ju, som det så ofta blir, så att jag har betydligt mer att tänka på än bara det här. Hade jag kunnat koncentrera mig skulle jag nog snart känna mig både lugn och förberedd. Nu står jag dock där med den eviga känslan av att det är någonting som jag har glömt. Någonting viktigt.

Nåja, det kommer väl tillbaka, vad det lider. Imorgon är det fettisdagen och på onsdag vankas det tårta. Till dess får ni ännu en bild som kanske kan bli någons bok. Det är sådant man kan se då man ensam står och väntar på bussen halv tolv på natten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: