Originell

Det finns bara ett begränsat antal berättelser, grundstommar, i världen. Det är en rätt deprimerande utgångspunkt när man tänker på det. Det finns ett begränsat antal grundstommar och de har alla redan blivit skrivna. hundratusentals, miljontals gånger, ty obegränsad är människans fantasi. Det finns näst intill obegränsat med varianter att framföra en av dessa berättelser.

Jag hör till den sortens människor som kan se en biofilm hur många gånger som helst om jag tycker om den (som ni nog har kunnat gissa er till vid det här laget). Tvärtemot vad många tycks tro så har jag inte fått för mig att den kommer att sluta annorlunda, eller att jag kommer upptäcka någonting som jag missade den första gången (även om sådant alltid är roligt). Nej, jag tycker om resan till målet. Jag tycker om att se filmer, eller läsa böcker, som är mer än sitt slutmål. Det är för övrigt ett mycket underhållande sätt att lära sig, och utforska, olika dramaturgier.

För att återgå till det jag faktiskt tänkte skriva om (det är ett under att jag verkar konsekvent såpass ofta som jag ändå gör. Det är alldeles för lätt att dra iväg åt något sidospår), så är det fruktansvärt svårt att vara helt originell. Vare sig din bok slutar sorgligt, lyckligt eller vemodigt så kommer många böcker att ha slutat på samma sätt. Dör hjälten? Överlever hjälten? Dör alla? Sätts skurkarna i fängelse? Får de varandra?

Tack vare att det finns så få variationer i grunden tvingas författare att utforska mer av de lager som skall klä in grundstommen av berättelsen och skilja den från mängden. Hur tyngande tanken på det begränsade antalet berättelser än månde vara så finner jag en drivkraft i just detta. Hur skall en författare göra sina böcker speciella? Hur skall en författare kunna chocka, och överaska, sina läsare och bevisa att ett begränsat antal grundstommar på intet sätt begränsar antalet varianter av dem?

Det hela handlar om tolkningar. Vi ser inte på saker och ting på samma sätt, och även små variationer på hur vi ser på något kan få stora förändringar för en berättelses slutgiltiga form. Och tack vara det kan en läsare hitta de varianter som tilltalar just henne i många olika författares verk.

Även om mina berättelser inte alltid följer mina egna preferenser, så tycker jag om när det goda vinner. Det har blivit vanligare och vanligare att gå ifrån den mallen, något jag tycker är synd. Vare sig det goda är i form av en riddare på vit häst eller en äldre kommissarie med grånande tinningar, så blir jag alltid gladast om det goda på ett eller annat vis segrar.

Har ni föresten hört talas om den här Benedict Cumberbatch? Riktigt duktig kille, kan nog bli något stort en dag.

Annonser

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. N.
    Feb 23, 2012 @ 21:35:40

    Jag håller helt med. Det är i variationerna det intressanta ligger även om stommen är densamma.

    Jag är också förtjust i att se/läsa om saker, alltid varit det (något jag är säker på drev mina föräldrar till lätt vansinne när jag var liten). Jag brukar gå efter att om det var bra första gången så är det bra andra och tredje gångerna med. Jag har dock sällan råd att gå och se om saker på bio lika mycket som du så om jag gillar en biofilm så får jag som regel vackert vänta på dvd-släpp.

    Svara

    • Susanna Björnberg
      Feb 24, 2012 @ 02:46:26

      Verkligen! Jag har försökt att komma på något helt nytt koncept men det går inte. Vi får förlita oss på variationerna.

      Så kan vi inte ha det. Det borde vara var människas rätt att gå på bio så mycket hon vill. Lätt(tillgängligt) underhåll kan göra under för en grå dag.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: