Genrer och färger

Den första bok jag skrev, ett elände som jag raderade så snart NaNoWriMo 2006 var över, var en Science Fiction som var pinsamt lik Tad Williams’ Otherlandserie. Otherlandserien var den som fick mig att börja skriva på riktigt, den första bokserien som jag önskar att jag hade skrivit. Att det blev ett fiasko var nog oundvikligt, jag hade ingen som helst plan för var jag ville komma eller hur jag skulle komma dit. Att skriva utan plan funkar för somliga, men inte för mig, och 2006 blev en bra läxa.

Året efter övergick jag till skräckgenren. Jag skrev en duktig synopsis och förvånades över hur lätt det gick att skriva när jag bara visste vad det var jag var ute efter. Året därpå digiutvecklades min genre till skräckdeckare. Jag trivs ganska bra där, men efter att jag började brevlajva har jag blivit mer nyfiken på steampunk. Att göra ett helt genrebyte är lite för läskigt för att jag skulle våga mig på att skriva en hel roman sådär direkt, men en novell lite här och där kommer det nog att bli.

Steampunk är inte den enda genren jag är nyfiken på att testa. Att skriva en episk fantasyroman hade inte alls varit fel. Mitt problem då det kommer till fantasy är dock att jag inte alls är särskilt sugen på att hitta på en helt ny värld (vilket förvisso inte är nödvändigt, särskilt inte om man väljer att skriva inom urbanfantasy-genren), samt att jag hyser en viss motvilja mot alla dessa färger som fantasyböcker, i alla fall den episka sorten, tycks vara fulla av. Nu tjänar ju dessa färger (och adjektiv i stort) ofta ett syfte inom fantasy som inte behövs då det kommer till andra genrer. I fantasy, och science fiction, skall ofta helt nya företelser presenteras, nya raser, nya varelser, nya maskiner, och utan färger och en uppsjö adjektiv är det svårt att beskriva hur det monstret som rövar bort barn ser ut. Problematiken med färger dyker upp då det gäller att minnas hur man beskrev vad. Vad gäller generella saker, som raser, varelser och maskiner brukar nog de flesta skriva ner en utförlig beskrivning av dessa att kunna återgå till. Nej, det är de små tingen som kan vara farliga. Vilken färg hade egentligen den där jackan hon hade på sig? Var bilen svart eller grå? Och vilken färg hade egentligen den där viktiga stenen som hjältarna skulle leta efter?

Mycket rättas till i redigeringen men även den bäste kan missa någonting och enligt vad jag har lärt mig så ger en läsare sin författare i regel tre chanser. Efter det tredje misstaget slutar läsaren att läsa och går vidare till något annat. Ännu något mycket individuellt men inte desto mindre att tänka på.

För övrigt så köpte jag igår en underbart vacker steampunk-kjol och en likaledes underbart vacker klocka i samma stil!

Annonser

5 kommentarer (+lägga till din?)

  1. N.
    Feb 26, 2012 @ 18:53:32

    Nu vill jag ju läsa steampunk noveller skrivna av dig!

    Svara

  2. Elisabets mamma
    Feb 27, 2012 @ 21:07:59

    Man letar alltid efter den Prickiga Stenen i fantasyvärldar. Lätt att komma ihåg!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: