Faran med att läsa

För det finns en sådan, och hör sen! Nu menar jag ju förstås inte fara som i att man som Chapman kommer att skjuta kändisar för att man läser Räddaren i nöden, eller att man skulle bli så världsfrånvänd av denna fantastiska läsupplevelse att man helt enkelt slutar leva sitt riktiga liv. Nej, jag menar något betydligt simplare än så, nämligen faran för en författare att läsa och påverkas.

Något som är gemensamt för alla de skrivkurser jag har gått, de Att skriva-böcker som jag har läst är att de som tips säger åt den aspirerande författaren att ta en bok av sin favoritförfattare och skriva av ett stycke. Antingen att försöka skriva det som författaren själv men i andra ord, eller att helt enkelt skriva samma scen på sitt eget sätt. Det är en bra övning, influeras man av många författare så utvecklar man en egen stil minst lika väl som om man inte influeras alls. Faran kommer istället då det skall till att planeras en ny bok.

Som jag skrev i föregående inlägg så var jag fasligt inspirerad av Tad Williams när jag var yngre. Jag läste honom då jag var fjorton och plötsligt började jag skriva noveller om första världskriget (trots att detta är en så fruktansvärt liten del av Otherlandserien. Då jag tog inspiration från de böckerna till 2006 års NaNoWriMo så var det istället Science Fiction-delen jag hakade upp mig på.), något som jag aldrig hade varit intresserad av tidigare. Jag blev en första världskrigsnörd och läste På västfronten intet nytt, vilket bara spädde på mitt nörderi. Jag var inte särskilt varierad på den tiden. Alla novellerna handlade om en tjej, vid namn Jay, som på ett eller annat vis hamnade mitt i första världskrigets skyttegravar och där träffade hon alltid Paul Jonas (för det hette huvudpersonen i Otherland och han delade förnamn med huvudpersonen i På västfronten intet nytt. Det är ett förbannat bra namn.). Det fanns alltid två manliga biroller, Müller (återigen tagna rakt av från både Otherland och På västfronten intet nytt. Otherland hade en anledning till att döpa karaktärer från På västfronten intet nytt, men den tänker jag inte avslöja) och någon annan som jag inte minns namnet på. Och där fanns alltid en kvinnlig antagonist som herre Jeanine. Anledningen till att jag minns det här? Jag skrev väl i alla fall ett tiotal noveller på exakt samma tema. Den längsta var på runt trettio sidor och jag var så stolt när jag skrev ut den och såg hur lång den var. Jag var så rar på den tiden.

Nu var ju detta som sagt ett bra tag sedan och jag har blivit betydligt mindre influerad av andra författare. Eller snarare; jag skriver inte bara fanfiction längre. Jag säger inte att en författare inte skall läsa, tvärt om! Bara att en författare måste vara försiktig med vad hon skriver efter att ha läst. Att inspireras är en sak och kan förvånansvärt lätt glida över i att skriva exakt samma bok som någon annan.

För övrigt köpte jag Mullvaden idag (boken som Tinker, Tailor, Soldier, Spy bygger på). Kommer min nästa bok att bli en rafflande spionthriller? Eller kommer huvudpersonen att byta namn till Benedict? Mm… Jag gillar det namnet också!

Läste för övrigt just att Otherland tydligen skall bli film ^_^

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: