Research

Jag har fått lära mig att en läsare ger en författare tre chanser. Om en bok innehåller fler än tre fel så slutar läsaren att läsa, något jag även skrivit tidigare. Detta är, som tidigare sagt, en utmärkt anledning till att inte använda så många adjektiv och en ännu bättre anledning till att vara noggrann med sin research.

Ett av mina största problem när det kommer till mitt skrivande är just researchen. Jag hinner förvisso researcha då jag skriver synopsisen men jag hinner sällan kolla på denna research då jag är inne i skrivandet. Tanken är istället att knuffa in researchen i redigeringsprocessen, något som hittills gått bra. Det är förvånansvärt mycket som måste kollas upp: Hur påverkas ett lik av väder och vind? Hur döljer man på bästa sätt smaken av olika gifter? Hur går polisarbetet till över huvudtaget?  Hur ser det ut på rättsmedicinska i Göteborg? Var får man tillstånd att resa sitt cirkustält?

De flesta, för att inte säga alla, frågor får man svaret på genom att fråga, men där har jag ett litet handikapp då jag lider av svår blyghet. Kanske inte så svår, men den finns där och den gör att jag inte bara kan ringa till någon på rättsmedicinsk och fråga om jag kan få komma dit och hälsa på för research. Tänk om de säger nej =(

Jag står dock inte helt utan möjligheter. Efter kursen i att skriva kriminalromaner har jag i alla fall två rättstekniker att rådfråga och det är bannemig inte fel alls! Vidare har jag den fantastiska tidningen Kriminalteknik, utgiven av SKL, där man kan få allehanda uppslag och tips. Utöver detta finns också många program på ämnet krim, både ur mördarens synvinkel och polisens, på kanaler som TV4Fakta och TLC. Tyvärr har detta hjälpt mig föga då det kommer till att ta reda på hur Slöingeskolan såg ut på 1980-talet och huruvida den numera har ett intercom-system.

För övrigt köpte jag världens mest fantastiska stift till min stiftpenna idag! Rum för Papper har blivit en av mina favoritaffärer.

Annonser

4 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Elisabets mamma
    Mar 06, 2012 @ 15:51:18

    Se det som en karaktärsdaning och förberedelse för kändislivet, att lära dig våga fråga!

    Svara

  2. Undin
    Mar 06, 2012 @ 16:33:40

    Du kan ju alltid maila specifika frågor till lämpliga enheter också. Det är alltid lite mindre läskigt (har samma problem som du, vilket verkligen ligger till last nu när jag läser journalistik).

    Svara

    • Susanna Björnberg
      Mar 06, 2012 @ 23:23:48

      Ja, det känns som det bästa alternativet. Tack =)
      Förstår att det kan bli lite problem då. Fast det är väl som sagts; övning ger färdighet. Kanske borde man börja busringa igen, bara för att bli av med nervositeten.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: