Den gamla sortens sagor

Jag tänkte följa upp föregående inlägg, lite sådär spontant. Igår fick jag tag på en bok med fraser och element från sagor. Det var inte riktigt vad jag hade tänkt, men nog fungerar det! Än så länge har jag skrivit en och en halv saga och något som slog mig då jag läste det tragiska slutet på den första (efter att jag insett att även den andra drog åt det mer tragiska hållet) var att kombinationen deckare och folksagor är fullkomligt utmärkt! Jag hade ingen aning att det fanns i mig att skriva något så förmanande, bröderna Grimm hade varit stolt. Konfunderade, men stolta.

Hm? Vad sa du? Om du kan få läsa? Jag vet inte… Jag vill ju inte förmana någon eller visa upp att mina skrytverk inte alls är att skryta med… Kanske? Skall vi säga så? Utmärkt!

Och hur går det med redigeringen? Framåt. Trots att jag inte har kommit mig för att ens maila några researchfrågor så har jag fullt med ordval, kommateringar, stavningar och annat att rätta till. För ett ganska bra tag sedan talade min mor om att jag skulle skaffa en skrivcoach, någon som kunde komma med lite tips och idéer och se till att det såg bra ut. Och det hade varit både bra och häftigt att ha men trots att det är svårt att tro när jag inte gör mycket annat än att egoboosta mig själv dagarna i ända så är jag tillräckligt ödmjuk för att inte vilja störa någon riktig författare (notera återigen skillnaden på författare och riktig författare).

Och med det sagt kan jag berätta att jag och L var ute på promenad idag. Två timmar i Botaniska trädgården blev det och ett litet äventyr då vi nästan gick vilse. Bara det borde ge en eloge, det är inte lätt att gå vilse i Botaniska trädgården i Göteborg. Inte ens att nästan göra det. Värt att notera var de avlägsna ljuden av en motorsåg som fick både min och Ls fantasi att rusa iväg. Dessutom fanns det fullt av trappor. Jag tycker om trappor. De kan leda var som helst.

Efter det var jag och Y och åt lunch, sedan gick vi på en förhandsvisning av The Woman in Black. Jag gillar inte skräckfilmer, men bortser man från de rena skräckinslagen så var den riktigt bra. Den hade både en bra spökhistoria och blått filter. Jag älskar blåtonade filmer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: