Karaktärsdöd

Som gammal rollspelare har jag många gånger ställts inför dilemmat Karaktärsdöd. Eftersom jag personligen alltid fäster mig på tok för mycket vid mina karaktärer så brukar de överleva men det är värre då man fäster sig vid andras karaktärer. Mina motspelare tenderar att vara betydligt mindre blödiga än jag.

Men hur, frågar sig nu den uppmärksamma, kan du skriva deckare om du inte vill ta livet av dina karaktärer? Enkelt. Det är böcker. Då det kommer till spelade karaktärer rör man sig i en oändlig historia (som Michael Ende skulle ha sagt. Fast han hade sagt det på tyska.) och då gör det större skillnad när en karaktär stryks. I böcker har dock varje karaktär sitt syfte och vissa karaktärers syfte är just att sätta livet till. Det behöver inte vara det enda syftet men ack så slutgiltigt. Jag har nog bara ångrat en enda karaktärsdöd som jag skrivit de senaste åren, men den karaktären slog sig ganska oväntat tillbaka in igen.

Det är lite det jag gillar med att skriva inom en genre som inte är så slaviskt bunden till naturlagarna. Vill jag ta tillbaka en död karaktär så har jag många möjligheter att göra så. Den kan komma tillbaka som ett spöke, som en klon (även om det är lite för science fiction för mig) eller kanske en vampyr? Ja, det gäller ju att gardera sig mot sin egen ambivalens.

Annonser

5 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Linnéa Lilleøien-Schützén
    Mar 19, 2012 @ 19:49:44

    Kill your darlings, finns det något som heter. Ibland måste man ha ihjäl karaktärer när de spelat ut sin roll, när det passar att de får ett dråpligt eller heroiskt slut. Man behöver inte gå till överdrift därmot, det finns många böcker där en del dödsfall bara känns onödvändiga och som ett sätt för författaren att bli av med några lösa trådar. Fundera lite på det. Ibland är det fint när de försvinner.

    Svara

    • Susanna Björnberg
      Mar 20, 2012 @ 14:41:20

      Fast det är just det, de måste ha spelat ut sin roll. Då det kommer till bokkaraktärer har jag få skrupler när det kommer till att ta livet av de som behöver avlivas men i rollspel? Då brukar jag ha betydligt mer långsiktiga planer och när motspelande karaktärer dör så blir jag lite hängande med en lös plan. Det är illa då det övergår till att bli en tävling om vem som har ihjäl sin karaktär först.
      Sedan så tycker jag nog på tok för illa om slutna slut för att tycka om karaktärsdöd. Låt dem istället försvinna under mystiska omständigheter i ett låst rum med blodspår. Now, that’s how I roll.

      Svara

    • Susanna Björnberg
      Mar 20, 2012 @ 14:47:45

      Är för övrigt väldigt glad att se dig här!

      Svara

  2. Elisabets mamma
    Mar 20, 2012 @ 11:08:07

    Titta på valfritt avsnitt av en amerikansk såpopera. Finns mängder av sätt att komma tillbaka efter att man blivit kremerad och spridd för vinden!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: