Att överbygga gränser

Som allmänt känt på den här bloggen (det borde i alla fall vara allmänt känt vid det här laget. Om inte så är det allmänt känt så snart jag har berättat det.) så spelar jag rollspel, kanske mer gärna än bra. Det textbaserade rollspelet sammanknyter mina två största passioner; improvisationsteater och skrivande, och bordsrollspel är bara förbannat roligt. Som improvisationsteater minus de fysiska begränsningarna. Lite som att måla…

I alla fall. För att utveckla en spelkaraktär kan man, med fördel, skriva noveller om denne, kanske rent av en roman om man är på det humöret, och det är så fiffigt att det fungerar åt det andra hållet också: Vill du utveckla din bokkaraktär? Spela henne!

Vad behövs då för att göra något så avancerat? Egentligen inte mer än en vän att spela mot, föredragsvis flera, för att se hur din karaktär agerar i större sällskap. Nu går det ju bra att dubbelspela, men det är betydligt svårare att koncentrera sig på den aktuella karaktären och hennes (nej, jag påstår inte att det bara finns kvinnliga karaktärer. Jag använder ”henne” i samma bemärkelse som når man pratar om människor. Eller båtar.) reaktioner. Är ni en skrivargrupp kan ni med fördel spela era karaktärer mot varandra i ett minilajv eller friformsrollspel (vilket är en blandning mellan bordsrollspel och lajv. Kanske gör en längre notis om det. När började jag egentligen skriva så mycket om rollspel?) för att ge alla möjligheten att utveckla sin karaktär.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: