Den fria viljan

Jag strosade just runt på Facebook och insåg att de nu ämnar påtvinga alla sin ”nya tidslinje” 31 mars. Jag tycker inte om det alls och inser att det även finns paralleller inom bokskrivandet. Den fria viljan får väl först och främst vara det vi kallar författarens makt över sitt verk i skrivande stund. Alltså är det författarens vilja vi talar om. Denna står i kontrast med verkets vilja (eller snarare karaktärernas vilja. Verket i sig har ingen vilja i den meningen eftersom det inte har något medvetande. Problemet med karaktärerna är att hur fiktiva de än månde vara så har de viljor.) som ibland kan sticka iväg något så otroligt.

Personligen tar jag hand om det genom att skriva min synopsis och följa den så gott det bara kan. Detta är ett steg i rätt riktning men inte helt vattentätt. I vissa situationer, när fingrarna bara flyger över tangenterna och jag inte riktigt tänker längre utan låter historien styra, så är det svårt att hålla i tyglarna och karaktärerna (vissa mer än andra. Tyvärr har det föga med deras personlighet att göra, vissa är bara svårare att styra.) uppvisar prov på egen vilja. Mitt problem är inte lika svårt som många av mina kollegers då jag trots allt har min synopsis, i slutänden är det jag som bestämmer och kan gå in och redigera, men det är svårt nog. Det händer betydligt mer sällan att mina karaktärer skenar iväg, men då det händer är det svårare för mig att styra upp saker och ting då jag inte är van vid det.

Så problematiskt kan det vara att vara författare ibland. Nu skall jag se efter mitt stackars svullna, blåslagna ben. Börjar uppriktigt överväga att kolla upp det. Svullnaden oroar mig.

Annonser

5 kommentarer (+lägga till din?)

  1. kmcollin
    Mar 24, 2012 @ 18:47:17

    Jag älskar att låta mina karaktärer göra som de vill. Det gör det mer spännande att skriva. Ofta är det till och med bra eftersom jag aldrig planerar särskilt långt i förväg. Om mina karaktärer inte hoppade in och bestämde en massa så vet jag inte var jag skulle hamna (eller snarare inte hamna).
    Ditt ben ser för övrigt ganska läskigt ut. Jag brukar bara vara hypokondrisk när det gäller mig själv men… du borde nog kolla upp det där. O_O

    Svara

    • Susanna Björnberg
      Mar 25, 2012 @ 13:49:03

      Det beror nog lite på vad man är ute efter, hur mycket man kan låta sina karaktärer styra. Jag har ett klart och tydligt mål, och om jag bara skulle låta mina karaktärer leva rövare tror jag aldrig att jag skulle lyckas avsluta en bok. Min karaktärer vill inte avslutas.
      Oj ._. Jag trodde att det bara var ett blåmärke…

      Svara

      • kmcollin
        Mar 26, 2012 @ 03:18:59

        Jo, det förstår jag. Men mitt mål brukar vara ganska svävande eller inte alls där. Och även om jag har ett mål så brukar jag inte ha en väg dig och då är det kul att låta karaktärerna försöka hitta sin egen väg.
        Vad är det mer än ett blåmärke menar du?

      • Susanna Björnberg
        Mar 26, 2012 @ 03:22:03

        Om du tycker att jag borde kolla upp det så är det väl inte bara ett blåmärke? ._.

      • kmcollin
        Mar 26, 2012 @ 03:26:44

        Jag vet inte! Jag ser det och tycker det ser läskigt ut och blir orolig och tänker att det är bättre att kolla upp det än att låta bli. Men det är säkert ingen fara egentligen. Bara jag som oroar mig i onödan som vanligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: