Citat från verkligheten

Idag tvingas jag bjuda på mig själv. Eller tvingas och tvingas… Jag tänker göra det (eftersom jag har självdistans. Jag vet att några kanske är av en annan åsikt men er struntar jag i. Jag är på det humöret idag.) och tänker inte ens ha vett att skämmas över det.

Igår följde vänliga Maria mig till Korsvägen och bäst som vi stod där i godan ro fick jag syn på ett märkligt ljus. Som den goda kamrat jag är påpekade jag detta.
”Maria!” sa jag. ”Tänk om det där underliga ljuset plötsligt skulle röra på sig!” Vilket hade varit underligt eftersom det var högst upp i Världskulturmuseet och det  var stängt så dags (närmare 01.40 i den arla morgonstunden).
”Vilket ljus?” frågade Maria och tittade.
”Det där! Högst upp! Över fönstren med de rosa lamporna!” Ja, jag stod i säkert några minuter och försökte förklara för henne vilket förbannat ljus jag menade.
”Jaha,” sa hon sedan. ”Du menar månen?”

Ja, jag hade menat månen, men inte tusan såg det ut som någon måne, inte! Det såg ut som… ja, som någonting helt annat. Jag skyller den dåliga skärpan på att det var mörkt och att jag är klädsamt darrhänt. I alla fall tillräckligt så för att det skall bli oskärpa i bilder på mystiska ljus.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: