Berättarteknik

Det låter alltid lite finare att ha ett inlägg med en sådan titel (en titel som innehåller ordet ‘teknik’ eller någonting annat respektingivande. Sådant som jag kan skriva om utan att få dåligt samvete över att jag inte gör det jag faktiskt borde göra.) även om det sätter en viss press på inlägget i sig. Nåväl, vi får helt enkelt se vad det blir av det.

Jag har tidigare nämnt att jag skriver i tredje person för att det ger, känner jag, en större frihet då det kommer till att välja vilken karaktär man vill identifiera sig med. Då det kommer till jagform är det betydligt svårare att skaka av sig huvudpersonen, vilket är ett problem om det är en person jag som läsare inte tycker om. Och av någon anledning har jag på senaste tiden stött på ovanligt många förstapersons-huvudpersoner som är fasligt osympatiska. Detta har ingenting med hur välskrivna de är, tvärtom är många mycket välskrivna, men det gör dem inte trevliga.

Som många moderna deckare tycker jag om att ha ett förhållandevis stort persongalleri och jag hoppar gärna mellan perspektiv (medelst radbrytning. Här är allting klart och tydligt!) för att ge läsaren mer inblick i både handlingen och karaktärerna. Vill ni inte identifiera er med huvudpersonen så är det inga problem! Föredrar ni den osympatiska gamla damen så finns det tillräckligt med information för att kunna göra en djupdykning i henne också.

Och så är det bara!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: