Sommarmord

Sommaren sägs ju vara deckarens högtid (i alla fall om man får tro dagstidningarna och det underbara magasinet Skriva. Ja, jag vet att jag gör skamlöst mycket reklam för den men ni får ta det som mitt löfte på att den är bra.) och det finns en enkel förklaring till detta. Egentligen två, då den första ju är att människor har mer tid att läsa på sommaren. Den andra är jag dock ganska övertygad om har med tryggheten det är i att läsa om ruskigheter när det är klart och ljust ute.

När jag skriver försöker jag att krossa den illusionen, göra det som är tryggt och varmt till obehagligt. Inte läskigt, bara obehagligt vilket jag personligen tycker är betydligt värre.  När någonting är läskigt finns det en motpol, en plats som inte är läskig, för att ge en kontrast och ett mått på just hur läskigt någonting är. Obehaget är när det läskiga är så litet och så konstant att det inte går att särskilja det från något annat. Detta kan vara ett inre eller yttre obehag, företrädesvis både och.

Därmed inte sagt att man inte kan lätta upp stämningen lite ibland, det gäller bara att välja tillfällena väl. Och att aldrig titta under sängen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: