Besvikelse

Ja, jag är mycket besviken. Men besvikelse når sådana höjder att jag har svårt att uttrycka den i ord (delvis på grund av att det är pinsamt. Delvis för att det låter bra.) och kan nätt och jämnt nedteckna den.

Följande har hänt:
Jag ser piloten av Twin Peaks.
Jag älskar piloten av Twin Peaks.
Jag ser första avsnittet av Twin Peaks.
Jag skräms av första avsnittet av Twin Peaks.

Varför? Vad hade jag väntat mig? Vad gick snett?

Jag är mycket räddhågsen, det sticker jag inte under stol med, men jag är inte helt omöjlig. Vad jag däremot har oerhört svårt för är överraskningsskräck; när någon eller något dyker upp från ingenstans. Det går en kall kår genom kroppen då, musklerna spänner sig och jag får en smak av blod i munnen. Kanske inte av blod, men något skumt är det.

Detta var vad Twin Peaks gjorde mot mig. Det var inte snällt. Jag kan inte sluta se den, för jag tycker om den, men inte ens agent Cooper kan få mig att lita på det här åbäket igen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: