Utmaningen: 8 saker ni inte visste om mig

Jag blev utmanad av Skribentskan i den inte helt lätta utmaningen att överraska er med 8 saker ni inte visste. Vilket är svårt, för jag är pinsamt bra på att tala om mig själv. Vi får se hur det här går…

1. Jag älskar lyckliga slut, jag är på gränsen att vägra att se saker som inte slutar trevligt.

2. När jag var liten ville jag helst av allt bli veterinär. Detta övergick senare i författare, sångerska, skådespelerska, präst och advokat.

3. Jag läser ohyggligt långsamt.

4. Jag har en nymfparakit som heter Yoru. Han älskar att pussas men hatar att klappas.

5. Jag äger både fiol och gitarr men är inte vidare duktig på att spela på någon av dem. Jag jobbar på det! Mitt mål är att kunna spela Trillo del Diavolo på fiol.

6. Min B-uppsats i musikvetenskap var en biografi över Giuseppe Tartini.

7. Jag lajvade innan jag spelade bordsrollspel.

8. Jag äger två kjolar bara för att ha en morot att gå ner i vikt.

Jag utmanar Sara, Ninni, Mim och Kajsa!

Regler: Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler. I slutet av inlägget skriver du 4 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen hos dem så att de vet att de har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.

Äntligen!

Idag blev jag klar. Idag redigerade jag sista sidan i den förbannade boken, som jag älskar och inte borde svära över. Nu skall jag bara föra in ändringarna i manuset, vilket väl är lättare sagt än gjort. Särskilt när jag snubbler över kommenterar som ”Omformulera!” och ”Ändra?”. Jag är en latmask utan like ._. Skäms på mig!

Ljuset i slutet av tunneln

Det närmar sig nu med stormsteg. Om ett ynka fåtal sidor är första boken helt färdigredigerad, det enda som skall till är att skriva in ändringarna i manuset och sedan skall det skickas iväg. Det sägs att man inte skall skicka manuset till fler förlag än man klarar av att få ett nej från på en gång… Jag undrar hur tålig jag är på den punkten.

Lite mindre mystiskt

Det finns några saker som gör att jag inte kan skriva. Det ena, som jag drabbades av tidigare under sommaren, är värme. Det andra riktigt stora är sjukdom. Inte ordentliga sjukdomar som influensa, utan de där små som förkylningar. Jag har just börjat bli förkyld… Inte bra odds.

Mycket mystiskt

Få saker tänder mitt intresse lika mycket som mystiska företeelser. Som exempel kan vi ta det rent hypotetiska i att se en ensam datorskärm lysa och användas i ett i övrigt nedsläkt hus. En universitetsbyggnad, rent av. Mystiken tätnar.

Den enda

Det är så det känns att tycks om svensk film i min umgängeskrets. Som att vara den enda i hela världen. Kanske inte den enda, men vi är så fasligt få. Jag har funderat över det, väldigt få av mina kamrater verkar ha någonting emot handlingarna i svenska filmer (rätta mig gärna om jag har fel) eller skådespelarna. Nej, det som verkar störa mest är språket. Kanske är jag den enda av mina kamrater som tror på historien min far berättat. Historien om hur FN (eller någon helt annan. Jag och namn…) vid något tillfälle hade en omröstning om vilket språk som var vackrast i världen. Svenskan vann. Och jag tycker att det är ett vackert språk. Det är ett språk med en melodi som gör att du kan humma fram en mening och få något som i det närmaste liknar en melodi. Hur kan det inte vara trevligt att lyssna på i en film? Om det kommer till språket tror jag då snarare att det handlar om hur mycket mer exotiskt det är att lyssna till ett språk som man inte till hundra procent behärskar, som engelska.

Eller, och det är väl det de flesta säger, så har det med Dramaten-rösten att göra. Svenska skådespelare som främst skolats inom teater har en tendens att glömma bort att film och teater inte alls har samma förutsättningar.

Ja… tänkte bara säga det.

Överheten

Jag kan tänka mig att människan syns vara ett underligt släkte för en duva. Kanske är det vad som skiljer oss från andra djur: Människan finner sig i att stå i kö för att åka en båt genom ett mekaniskt sagoslott. Ett sagoslott som vid eftertanke är fruktansvärt obehagligt.

20120825-170115.jpg

Tidigare äldre inlägg