Årets rim. Knappt nio timmar kvar.

Vissla, mitt barn, vissla,
Vissla, kära vän.
Jag kan ej vissla, mamma.
Jag kan ej vissla än.

Vissla, mitt barn, vissla,
Sjung, i alla fall.
Jag kan ej sjunga, mamma.
Min kropp är död och kall.
-Fritt översatt från Mother Goose.

Annonser

Slösa

Har just kommit hem från GeKås där jag har spenderat pengar som skulle gå till en ny dator. Inte okej, mig själv!

Nedräkningen tickar på och jag tänkte skoja till det lite för er. Under den första november kommer jag att lägga upp ett inlägg med lite skojigheter som ni kan njuta av medan jag skriver mig till en hjärtattack. Och imorgon tänkte jag rent av lägga upp årets rim, så det kan ni också roas av. Eller så gör ni något helt annat.

Färdig!

Synopsisen är nu helt klar (för det går fort när det väl går). Nu skall spellistan modifieras från tidigare år och jag skall bestämma mig för om jag ska dricka kaffe eller ej under natten. Spännande, inte sant?

Handlingen växer

Synopsisen har tagit lite fart nu och jag har bara sex dagar att fylla med handling. Det känns mycket just nu, men är bättre än att ha tio dagar. Det viktigaste är dock gjort; jag har mitt rim! Jag hade tänkt att ta Jack & Jill, men snubblade över något än mer fantastiskt. Dock tänker jag nog vänta till på torsdag innan ni får läsa det. För sådan är jag, Det går framåt ^_^

För att jag kan

Det är svaret på mycket, framför allt varför jag gör vissa dumma saker. Det mest aktuella, det som gör att jag är konstant spänd och har ont i magen, är ju NaNoWriMo. Varför på så kort tid? För att jag kan. Och nu befinner jag mig i tillståndet då det faktiskt känns så också. Synopsisen är ännu inte klar, men det känns ändå bra. Ja… Det kan nog gå det här. Trots att jag inte har skrivit något ordentligt på elva månader.

Rollspel. Igen.

Det här blir ett kort inlägg som enkom är kudos åt vår fina spelledare Nina. Jag grät när det var över. Jag är vek, men åh så vackert det var! Nu kan jag återgå till min planering med ett hjärta fyllt av vemod. Och det, har jag insett, är en bra inspirationskänsla för mig.

En vecka kvar

Jag kan lova er att det är ungefär så illa det låter, vad gäller planerandet. Och ja, det känns lite bättre att få klaga över det, även om det väl är ett va mina minst attraktiva karaktärsdrag. Det är just det där med början som bär emot. Funderar på att börja med en mörk och stormig natt, men det känns nästan lite för lätt. Eller?

Tidigare äldre inlägg