I sviterna efter bokmässan

Det händer varje år och ändå blir jag lika förvånad och tagen. Varje år, hittills utan undantag, har bokmässan kommit, varat och gått för att alltid lämna efter sig… Bokcillusken! Det börjar som trötthet. Det är inte konstigt, bokmässan är intensiv och hysterisk. Men det övergår snart i något annat. Näsan blir rinnig. Ögonen röda. Halsen ömmar. Innan du vet ordet av ligger du där, utslagen på sängen eller i soffan och undrar hur du hamnade där. Det är bokcillusken som har slagit till!

För egen del hade den redan börjat det här året, vilket gjorde att jag var förberedd. Stålsatt. Och trots att jag inte hade möjlighet att uppleva mässan som besökare, det är tyvärr en av få nackdelar med att jobba i bokhandel, kunde jag i alla fall njuta av atmosfären och de trevliga författare som signerade i vår monter.

Fast jag borde ha lagt tid på att nätverka.

Jag har hört att det är det man skall göra.

Jag gjorde inte det.

Ack.

Ack och ve.

Och det där var mitt första, och förhoppningsvis enda, försök att skriva modern poesi. Vi är ju inte alla poeter x) Nu skall jag kasta mig över ännu ett novellprojekt. Vi ses på andra sidan om det!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: