Kanske inte så nya tag ändå

Jag är den sortens person som ogärna visar upp känslor publikt. Jag vet inte varför, kanske är det mitt norrländska arv, kanske har jag bara en vriden syn på hur man skall bete sig i det offentliga rummet. I vilket fall som helst så var idag en dag då jag tvingades inse att mitt första manus, hela mitt projekt, sju böcker på över hundra sidor var, över tusen sidor text, inte är något att ha.

Smaka på det. Över tusen sidor text. Över fem miljoner tecken. Miljoner. Tusen sidor. Och det är skit. Ren och skär skit. Jag kommer troligtvis inte kunna förmå mig själv att slänga det, för hur illa det än är skrivet så är det jag. This is my crap.

Över tusen sidor text och fem miljoner tecken. Jag kan inte riktigt komma över de siffrorna, komma över hur många år jag har lagt på någonting som faktiskt inte kommer att bli bättre än vad det är. För till syvende sist så är det fortfarande jag som har skrivit det. Hur mycket jag än ändrar och redigerar så är det fortfarande jag.

Detta leder till ett problem. Ja, ganska många problem, men särskilt ett. Vad skall jag skriva under november? Ska jag skriva någonting alls? Kanske inte. Kanske kommer jag att göra det. Lutar lite åt en socialrealistisk skildring av Sveriges mest utsatta. Eller varför inte en poetisk tappning av kvinnorättsrörelsen under 1920-talet? För jag var inte särskilt duktig på skräckare.

Och som avslutning vill jag rekommendera alla att lyssna på Daniel Knox. Han har kanske lite edge-iga texter ibland, men rösten… Ack, den rösten!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: