Årets skrivarmånad

Inatt började det. NaNoWriMo. I år hade jag två löften till mig själv. 1. Att inte fortsätta på min deckarserie, se tidigare inlägg för ångest och insikt i detta. 2. Att inte skriva för mycket på en gång. Det mest på grund av att vi hade premiärföreställningen med skräckimprogruppen Miskatonic Improversity igår och skall ha föreställning med Primalimpro och deras Kära Göteborg ikväll. Då går det inte att ha dubbeldygnat. Har ni inget att göra ikväll så kom gärna dit, Teater Jaguar i Göteborg, 19.00. Kostar 100:- och kan inte ta kort, tyvärr. Men vi säljer kakor ^^
Det finns också en tredje anledning till varför du aldrig, aldrig, aldrig skall skriva 50 000 ord på ett dygn. Du kommer att bli galen. Litterärt utbränd. Och otroligt irriterande för din omgivning.

Nu bär det av till skrivfika med Liv för att komma upp i dagens ordkvot. Over and out!

Annonser

Viktigt meddelande till allmänheten

För det första: Jag finns på adlibris! Mitt namn är sökbart och två titlar dyker upp! Årets nyårslöfte är, med viss modifikation, uppfyllt.

För det andra: Ikväll bär det av till Stockholm för en releasefest och lajvspelning av Welcome to Nightvale, aka en av världens bästa podcasts.

För det tredje: Jag börjar bli gammal. Om alldeles för få veckor fyller jag trettio och min kris har satt igång. Min kris drog egentligen igång när jag fyllde elva. Jag tänkte varje år att ”Jag är ju i alla fall inte tjugo”. Sen blev jag tjugo. Och jag tänkte varje år att ”Jag är ju i alla fall inte trettio”. Snart är jag det.
Min kropp börjar förfalla, bli risig och få krämpor. Jag har inget att önska mig för jag kan köpa det jag vill ha på egen hand. Jag är inte särskilt förtjust i tårta, så inte ens det kan jag se fram emot. Men det värsta är att jag misslyckades med mitt enda riktiga mål i livet, bortsett från att bli utgiven författare, med egna böcker. Mitt mål, mitt stora, var att bli utgiven vid en lägre ålder än Camilla Läckberg. Jag har misslyckats. Det här är ansiktet av ålder och misslyckande. Och en halloweenspelning med improvisationsgruppen Primalimpro.

20141024-122945-44985282.jpg

Inspiration v.s Moral v.s Vidskepelse

Jag har de senaste dagarna stött på väldigt mycket inspiration till gruvliga berättelser, mest via Mysteriebloggen. Frågan som uppstod, och som gjorde att jag till sist inte skrev någonting på temat som fångade mitt intresse, var hur mycket man kan låta sig inspireras av något. Och är det moraliskt rätt att bygga ett skönlitterärt verk på ett av historiens stora, och mer groteska, mysterier? Skulle det rent av kunna föra otur med sig?

Svaret på den sista frågan är att jag inte vet, och att jag verkligen inte vill ta reda på det heller. Sa jag att jag var vidskeplig? Å andra sidan finns det så mycket därute som är i det närmaste ogreppbart och är det då inte bara ett sätt för oss att hantera det? Att skriva vår egen förklaring till det som händer omkring oss. Är det inte redan det alla författare mer eller mindre gör?

Så många frågor, så lite svar. Jag undrar om det inte blir stuvade makaroner ikväll. Det är ett mysterium jag mer än gärna utforskar.

Färdig!

Ja, färdig med redigeringen i alla fall. Det känns oändligt skönt men också lika skrämmande. Tidigare har tanken på att skicka manus till förlag varit en utomordentlig morot, men då det nu hägrar kommer stråk av tvivel. Jag tror på mitt manus, absolut, men gör någon annan det? Hur många refuseringar kan jag ta på en gång; hur många förlag kan jag skicka iväg till direkt?

Nu börjar allvaret. (Soundtrack: Eye of the Tiger – Survivor)

Tillbaka igen

Nästan exakt fyra månader, och några lärdomar, senare får bloggen uppdatering igen. Ja, det där med att tvångsmässigt skriva en gång om dagen tog ju ut sin rätt till slut och jag, varande det lata as jag är, gick in i en imaginär vägg vad gäller skrivande. Det har, pinsamt nog, varit stiltje på den punkten sedan i november, men inte nu mer. Idag tar jag mig i kragen, för innan året är slut skall jag ha en bok färdig för utgivning!

Ja, jag blir såhär när jag väl bestämmer mig.

Nu har jag bestämt mig både för att ta tag i boken/böckerna och att viktväkta mig ner till någonting jag är bekväm med. Nu skall pennan vässas och första boken finslipas ordentligt. Snart bär det av till Slöinge!

En enkel fråga

Hur lång borde en skönlitterär bok egentligen vara?

Hemresa

Så bar det av hemåt igen. Efter en tågresa, uppdelad på tre, på närmare tio och en halv timme kom vi tillbaka till Göteborg. Jag känner mig helt slut, men på ett ganska bra sätt. Jag är nu officiellt vinnare av årets NaNoWriMo, ty trots att jag inte skrev klart boken, och det stör, så blev jag klar med femtiotusen ord. Det är ett litet ljus i vardagen.

Tidigare äldre inlägg