Kappvändare

Eftersom jag har blivit (eller kanske alltid varit? I alla fall gällande bloggen, sedan ag lade upp den senaste omröstningen.) en kappvändare och Berättelser från verkligheten nu leder över Artiklar om skrivande, så blir det en sådan idag. Jag har tvyärr (?) inte skadat mig och kan därför inte skriva någon spännande redogörelse över mitt lidande, men jag har knåpat ihop nitton (19) brev och skrivit adresser på tolv (12) kuvert. Några brev skulle till samma personer.

Det är underligt hur lätt man kan tröttna på någonting. Inte skrivandet i sig men att lacka och slicka igen kuvert. Och det är ändå den lättaste biten. Så, nu lyder planen som följer: Eftersom det är röd dag idag så hinner jag inte till någon brevlåda, inte ens den på Kruthusgatan. Sex frimärken måste införskaffas och jag undrar om inte ett brev väger för mycket. Ja, ni hör vilka våndor som följer med det här brevlajvet. Nu i sommar var jag dessutom ambitiös (eller bara korkad) nog att välja en roll som är lärare och skickar ut sommarläxor. Det var något som kom tillbaka och bet ganska hårt. Tolv (12) av breven är från den stackars läraren och jag blir matt vid tanken på att besvara och rätta uppgifterna.

Av detta har vi alltså lärt oss att inte längre skjuta på saker och ting. Det lönar sig aldrig, det kan jag lova er, ty hade jag inte gjort det skulle jag bara ha haft tolv (12) brev att skriva på en gång och inte de ytterligare sju (7). Och vad är det egentligen med de där siffrorna inom parentes? Vet inte, men jag tycker om det. Det ser lite trevligt ut. Nu väger jag mellan att skriva ytterligare två brev och få det överstökat, eller att kanske åka in till mitt fina nya café. Det är verkligen inte lätt att ta så svåra beslut.

Annonser