Dag 2

Igår blev det både musikalimprouppspel och en snögloppig långpromenad. Såhär på morgonkvisten känner jag mig underligt nog både pigg och långt ifrån så snuvig som jag borde. Jag misstänker starkt att detta kommer att vara någonting jag får retroaktivt. Till dess får jag roa mig med att redigera!

Annonser

Viktigt meddelande till allmänheten

För det första: Jag finns på adlibris! Mitt namn är sökbart och två titlar dyker upp! Årets nyårslöfte är, med viss modifikation, uppfyllt.

För det andra: Ikväll bär det av till Stockholm för en releasefest och lajvspelning av Welcome to Nightvale, aka en av världens bästa podcasts.

För det tredje: Jag börjar bli gammal. Om alldeles för få veckor fyller jag trettio och min kris har satt igång. Min kris drog egentligen igång när jag fyllde elva. Jag tänkte varje år att ”Jag är ju i alla fall inte tjugo”. Sen blev jag tjugo. Och jag tänkte varje år att ”Jag är ju i alla fall inte trettio”. Snart är jag det.
Min kropp börjar förfalla, bli risig och få krämpor. Jag har inget att önska mig för jag kan köpa det jag vill ha på egen hand. Jag är inte särskilt förtjust i tårta, så inte ens det kan jag se fram emot. Men det värsta är att jag misslyckades med mitt enda riktiga mål i livet, bortsett från att bli utgiven författare, med egna böcker. Mitt mål, mitt stora, var att bli utgiven vid en lägre ålder än Camilla Läckberg. Jag har misslyckats. Det här är ansiktet av ålder och misslyckande. Och en halloweenspelning med improvisationsgruppen Primalimpro.

20141024-122945-44985282.jpg

I väntan på supermånen

I natt har det utlovats supermåne. Månen skall vara särskilt imponerande men i skrivande stund står mitt hus i helt fel riktning för att den skall synas. I väntan på att den masar sig runt husknuten funderar jag lite på det där med att skriva.

Jag försöker ju få ner så många noveller jag bara kan till allehanda tävlingar och liknande nu, inte minst bara för att öva upp skrivandet, och jag inser att jag är en hycklare utan like. Jag är av den starka övertygelsen att man skriver när man ska och därmed basta. Inspiration är något av ett mytologiskt väsen som man ibland kan få en skymt av men inte skall sitta och vänta på.

Och ändå. Både jag och Vän af Ordning har tyckt att det nog var lite viktigare på Facebook idag. Eller att det var en väldigt intressant artikel, den där om knölvalen i Östersjön, och den måste ju läsas just där och då. Dessutom är det ju lite för varmt och kvavt för att skriva någonting alls, så nog kan den här kvällen få ett fripass?

Nej. Nej, det kan den inte. Supermåne eller ej, skrivas ska det!

Supermåne

Vänskapsarmband

Det är det nya nu; vänskapsarmband med hemmagjord kumihimoplatta. Här skall pysslas!

Gamla klassiker och nya bekantskaper

Idag såg jag, mor, far och kära faster Moln över Hellesta, en svensk klassisk thriller när allt är som bäst. Efter detta var det premiär för Fjällbackamorden och jag slits mellan besvikelse och förtjusning. Besvikelse för att det inte alls bygger på böckerna och för att de tagit bort min favoritkaraktär (som var enda anledningen, tycker jag, att bara stjäla karaktärerna och göra lösryckta avsnitt med dem) och förtjusning för att det är en svensk version av Morden i Midsomer. Och det är en serie jag tycker om. Ack, vilket dilemma!

Dan före dan!

Nu skall jag titta på de tjugotre avsnitt av årets julkalender som jag har missat, för att sedan handla de sista julklapparna. Framförhållning är inte min mest utmärkande egenskap.

Intensiv vecka

Det har varit en intensiv, snöfylld vecka och nu skall jag försöka ladda batterierna lite. Det känns som att jag inte har fått vila rent mentalt på en mindre evighet. Dessutom är jag så kall att det gör ont. Det är en kort men koncis klagosång jag för idag. Imorgon blir det återigen teater och kanske iväg på ett konvent innan dess. Det lär vi bli varse, om inte annat.

Firar helgen med talande djur! Ja, jag är en mycket simpel och lättroad typ.

 

Tidigare äldre inlägg