I väntan på supermånen

I natt har det utlovats supermåne. Månen skall vara särskilt imponerande men i skrivande stund står mitt hus i helt fel riktning för att den skall synas. I väntan på att den masar sig runt husknuten funderar jag lite på det där med att skriva.

Jag försöker ju få ner så många noveller jag bara kan till allehanda tävlingar och liknande nu, inte minst bara för att öva upp skrivandet, och jag inser att jag är en hycklare utan like. Jag är av den starka övertygelsen att man skriver när man ska och därmed basta. Inspiration är något av ett mytologiskt väsen som man ibland kan få en skymt av men inte skall sitta och vänta på.

Och ändå. Både jag och Vän af Ordning har tyckt att det nog var lite viktigare på Facebook idag. Eller att det var en väldigt intressant artikel, den där om knölvalen i Östersjön, och den måste ju läsas just där och då. Dessutom är det ju lite för varmt och kvavt för att skriva någonting alls, så nog kan den här kvällen få ett fripass?

Nej. Nej, det kan den inte. Supermåne eller ej, skrivas ska det!

Supermåne

En mellanakt av många

Efter gårdagens lilla triumf blir det idag avkoppling i Falkenberg. Här skall hämtas inspiration, äta grillat och fira fars födelsedag. Imorgon blir det En Bellmanhistoria i Äskhult. Jag är så fasligt kulturell!

Inspiration v.s Moral v.s Vidskepelse

Jag har de senaste dagarna stött på väldigt mycket inspiration till gruvliga berättelser, mest via Mysteriebloggen. Frågan som uppstod, och som gjorde att jag till sist inte skrev någonting på temat som fångade mitt intresse, var hur mycket man kan låta sig inspireras av något. Och är det moraliskt rätt att bygga ett skönlitterärt verk på ett av historiens stora, och mer groteska, mysterier? Skulle det rent av kunna föra otur med sig?

Svaret på den sista frågan är att jag inte vet, och att jag verkligen inte vill ta reda på det heller. Sa jag att jag var vidskeplig? Å andra sidan finns det så mycket därute som är i det närmaste ogreppbart och är det då inte bara ett sätt för oss att hantera det? Att skriva vår egen förklaring till det som händer omkring oss. Är det inte redan det alla författare mer eller mindre gör?

Så många frågor, så lite svar. Jag undrar om det inte blir stuvade makaroner ikväll. Det är ett mysterium jag mer än gärna utforskar.

Författartips

Vi kan börja med den lämpliga sexmånadersuppdateringen. Nej, jag har inte blivit utgiven än och nej, förlagen verkar inte vara några större fan av mitt manus. Jag vet inte riktigt vari felet ligger, för, nästan precis som Jonas Jonassons morbror Hans sa, värre skit än det där har givits ut.

Nåja, man skall inte vara bitter utan bara fortsätta jobba! I väntan på att få svar och veta vad jag skall rätta till har jag börjat söka nätet runt efter författartips. Någonstans måste ju det där magiska tipset finnas, det som är svaret på alla frågor. Vad är det Läckberg, Mankell, Meyer och James har gemensamt?

Jag söker och vad finner jag? Ingenting. Det är inte så att det inte finns tips för författare, men allt som oftast är det saker jag redan har gjort, redan har försökt. Och alldeles för ofta är det skrivet av bittra människor som talar illa om andras verk, det är inte en sådan människa jag vill ta emot tips ifrån. sist, jag är väl också lite klädsamt bitter, men det är snabbt övergående och jag har självinsikt nog att vet att jag bara har mig själv att skylla. (Sa jag att jag är ödmjuk också?)

 

Jag fortsätter att skriva och vänta och fundera. Och förhoppningsvis blir jag bättre på att uppdatera också. ^_^

Tillbaka igen

Nästan exakt fyra månader, och några lärdomar, senare får bloggen uppdatering igen. Ja, det där med att tvångsmässigt skriva en gång om dagen tog ju ut sin rätt till slut och jag, varande det lata as jag är, gick in i en imaginär vägg vad gäller skrivande. Det har, pinsamt nog, varit stiltje på den punkten sedan i november, men inte nu mer. Idag tar jag mig i kragen, för innan året är slut skall jag ha en bok färdig för utgivning!

Ja, jag blir såhär när jag väl bestämmer mig.

Nu har jag bestämt mig både för att ta tag i boken/böckerna och att viktväkta mig ner till någonting jag är bekväm med. Nu skall pennan vässas och första boken finslipas ordentligt. Snart bär det av till Slöinge!

Vänskapsarmband

Det är det nya nu; vänskapsarmband med hemmagjord kumihimoplatta. Här skall pysslas!

Nyårslöfte i förtid

Det är lika bra att säga det nu; jag har två nyårslöften till nästa år. Det primära är att gå ner i vikt, jag ger nästa år trettio kilo, och det andra är att få boken utgiven. Det finns inga ursäkter kvar nu!

Tidigare äldre inlägg