Rollspel och minusgrader

Idag kom så rollspelet igång igen, och tillsammans med detta kom också minusgraderna till stan, dock troligtvis helt orelaterat. Som om det inte vore bra nog skall jag påbörja en intensiv tvådagars musikalimprokurs imorgon och det är alltid trevligt!

Rollspel. Igen.

Det här blir ett kort inlägg som enkom är kudos åt vår fina spelledare Nina. Jag grät när det var över. Jag är vek, men åh så vackert det var! Nu kan jag återgå till min planering med ett hjärta fyllt av vemod. Och det, har jag insett, är en bra inspirationskänsla för mig.

Rollspel, så gick det

Svaret är kort och koncist. Det gick bra, trots att jag glömde mina tyskar. Nu skall jag skriva synopsis!

Rollspel 2.0

Imorgon är det dags igen. Jag skall återigen spelleda, även om det är svårt att koncentrera sig när en bok vill bli skriven. Och när jag har en Nook att leka med. Jag älskar teknikprylar!

Snart dags

Om mindre än två timmar skall jag spelleda. Nervös? Ja. Jag är läskigt nöjd med mitt äventyr (och det är inte ett gott tecken. Ju mer nöjd… Ja, jag antar att ni alla känner till Jantelagen.)och livrädd att det skall göra mig högmodig. Jag lovar att återkomma med en uppdatering så snart jag är klar.

Säsongsavslutning i rollspel och premiär för cykeln

Det var verkligen en helt fantastisk säsongsavslutning på rollspelet (ja, ni vet… Det som tar så mycket tid från det jag egentligen borde göra.), mycket drama, ångest och action. Detta var dock föga gentemot det drama som skulle komma då jag tog mig hem.

Ni förstår, älskade ni, att det har blivit sommar. På sommaren cyklar jag, det är lite min grej. Vad jag dock inte hade räknat med idag var 1. att det skulle bli så sent och 2. att det skulle regna. Spöregna. Vräka ner. Rain cats and dogs.

Jag kämpade mig fram likt en alltmer drunknande katt (och trogna läsare, eller bara ni som läst den senaste veckans inlägg, vet att jag har varit sjuk) som förgäves försökte komma upp ur ett badkar. Ja, så illa var det. Vad är det nu man säger om förkylningar och regn? Åh, ja… ”Var inte ute i regn om du är sjuk.” eller något i den stilen. Så långt tänker förstås inte klantiga jag och nu hänger alla kläderna på tork. Det sticker i kroppen, som när man får tillbaka känseln efter att ha varit frusen. Men oj, oj, oj vad det var värt det. Nu blir det mer redigering!

För övrigt är jag en dålig dotter som inte köpt morsdagpresent än. Jag skäms!