Gamla klassiker och nya bekantskaper

Idag såg jag, mor, far och kära faster Moln över Hellesta, en svensk klassisk thriller när allt är som bäst. Efter detta var det premiär för Fjällbackamorden och jag slits mellan besvikelse och förtjusning. Besvikelse för att det inte alls bygger på böckerna och för att de tagit bort min favoritkaraktär (som var enda anledningen, tycker jag, att bara stjäla karaktärerna och göra lösryckta avsnitt med dem) och förtjusning för att det är en svensk version av Morden i Midsomer. Och det är en serie jag tycker om. Ack, vilket dilemma!

Tv-serier

Något jag talar om ganska sällan, för att inte säga mycket sällan, är TV-serier. Mest av den enkla anledningen att jag inte direkt följer och fastnar för serier men också för att jag försöker hålla mig till skrivande. Vi ser ju tyvärr hur bra det har gått den senaste tiden…

Då det kommer till serier brukar jag vara ganska långsam och det är med stolthet som jag meddelar att jag äntligen har hittat Downton Abbey och, liksom de flesta, fastnat rejält. Kanske är det där jag skall hitta min inspiration? I 1910-1920-talets England…

Där fiktion möter verklighet

Som jag tidigare nämnt arbetar jag i en bokhandel, en mycket nischad sådan. Liksom många av våra kunder är jag stolt nörd och det värmde mitt nördiga hjärta då N fann följande lapp i en av bokhyllorna.

Tidigare har jag även funnit följande post-it på bussen hem.

Bakgrunden till detta är BBCs TV-serie Sherlock. Efter sista avsnittet i den senaste säsongen, säsong två, har liknande budskap dykt upp överallt och var gång tar mitt hjärta ett litet skutt. Fiktionen har tagit ett steg ut i verkligheten där den,tycker jag, gör sig mycket väl.

Det fick mig att börja grunna över fler tillfällen då fiktion mött verklighet. Ett exempel är Lars Keppler, pseudonymen makarna Ahndoril använder sig av då de skriver sina deckare. Men Keppler är mer än bara ett namn. I en intervju berättade paret Ahndoril att Keppler hade en egen historia, egna vanor. Han lever i gränslandet mellan fiktion och verklighet.

Jag har tidigare varit inne på att göra någonting liknande. Då jag är en hängiven rollspelare har det dykt upp en lång rad karaktärer i mitt galleri, bland annat en författare. Jag har en ganska klar bild av hur hans böcker är och den dagen jag får tid skall jag nog påbörja den första av dem. Kanske skulle jag rent av gå så långt som att anlita en skådespelare för att ha någon att signera böckerna också… Det här är verkligen inte vad jag borde tänka på när jag har en bok som skall vara färdigredigerad till den 21:e!

Ett lite mer omvänt exempel är bland annat Den oändliga historien, i vilken pojken Bastian lämnar den verkliga världen och beger sig in i en fiktiv värld. Eller är den det? A book within a book, för att referera till filmen Inception.

Jag ser gärna mer av den här varan, att fiktion får ta ett steg ut i verkligheten. Jag vill se fler post-it-lappar med referenser till böcker och filmer som snarare berör innehållet än det faktum att det är en bok, TV-serie eller film.

I believe in Sherlock.

För övrigt ett stort Hej och välkomna! till de som hittat hit från den fantastiska samlingsbloggen Bokbloggar.se. Jag hoppas att ni kommer att trivas här. =)

(Har jag för övrigt sagt att jag är ett stort fan av Benedict Cumberbatch?)