Drömmar

I det här fallet talar jag om rent faktiska drömmar och inte förhoppningar om framtiden, även om detta i det här fallet överlappar varandra. Det var natten till igår.

Jag hade en dröm i vilken jag befann mig i ett större sällskap. Någon hade fått blommor, gula tror jag att de var, en stor bukett. Jag minns att jag tänkte att det var trevligt för personen som hade fått blommorna men jag tänkte inte mer på det. Inte förrän en kvinna från förlaget kom och frågade om jag inte hade läst kortet. Vilket kort? Jag undersökte buketten lite noggrannare och hittade ett fint kort i vilket det stod Grattis Susanna! Jag förstod ingenting men blev såklart glad. Det var först några sekunder senare som det slog mig: Varför skulle ett förlag skicka blommor och ett grattiskort? Om inte… De ville ge ut mig!

Efter ett underbart tag vaknade jag. Jag var besviken över att det bara var en dröm och berättade för min far om den. ”Men du har ju blivit antagen för utgivning,” var hans svar och jag slogs av förtjusning och häpnad. En sanndröm! Det var bättre än jag någonsin hade kunnat tro och de följande timmarna var de bästa i mitt liv.

Till dess att jag vaknade på riktigt. Det var inte helt ifrån ett slag i magen, jag kände fortfarande känslan av lycka i magen. Nu var den dock inte mer än en vemodig bismak och den har suttit kvar sedan dess. Det är svårt att förklara, men man vet verkligen inte vad man saknar förrän man haft det och förlorat det, även om det bara var en dröm.

Sådana saker gör att det kan vara lite svårt att vakna på morgonen och tvinga sig att gå upp. Jag vet inte hur många gånger jag har tittat på min mail idag för att få reda på om det verkligen var en sanndröm. Det kändes i alla fall bra verkligt.